Born 1606, Died 1669.One of the great Dutch painters and printmakers of the 17th century, Rembrandt van Rijn is best known for his expressive use of light and shadow (also called chiaroscuro) in his many portraits. Raised in Leiden, he studied with Pieter Lastman (1583-1633) in Amsterdam, then returned to Leiden around 1625 and set up shop as a teacher and portrait artist. Sometime between 1630 and 1632 Rembrandt relocated to Amsterdam, where he spent the rest of his career. Though he had his detractors (some of whom considered him coarse and "low born"), Rembrandt was successful and famous during his lifetime, though he fell on financial hard times in his later years. He was a master printer and produced hundreds of group portraits and historical paintings, including The Anatomy Lesson of Dr. Tulp (1632), The Military Company of Captain Frans Banning Cocq (1642) and Aristotle with a Bust of Homer (1653). His portraits -- including a lifelong trail of intriguing and rather frank self-portraits -- reveal his interest in psychological study and continue to be admired as landmarks in Western art. The Military Company of Captain Frans Banning Cocq is also known as "The Night Watch" because it was thought the painting depicted a nighttime scene. When the painting was cleaned in the 1940s it became obvious that it depicted a daytime scene... He married Saskia van Ulenburgh (also Uylenburgh) in 1634.   Related Paintings of REMBRANDT Harmenszoon van Rijn :. | The Holy Family | Parable of the Rich Man | Samson and Deliah | Saskia as Minerva | Portrait of a Boy |
Related Artists:
Franz Christoph Janneck
painted Jupiter and Juno in
Floris Arntzenius
(9 June 1864 - 16 February 1925) was a Dutch painter, water-colourist, illustrator and printmaker. He is considered a representative of the younger generation of the Hague School. Arntzenius was born in Surabaya on the island of Java where his father served in the Royal Dutch East Indies Army. In 1875, at the age of 11, he was sent to the Netherlands to Amsterdam to live with his aunt and uncle in order to complete his education. In 1882 he became a student of Frederik Nachtweh, under Nachtweh's supervision he gained admission to the Rijksacademie van Beeldende Kunsten. During his time at the Rijksacademie, from 1883 to 1888, his teachers included August Allebe and Barend Wijnveld, and amongst his fellow students were Isaac Israëls, George Breitner, Willem Witsen and Jan Veth. After his studies in Amsterdam he spent another two years at the Koninklijke Academie voor Schone Kunsten in Antwerp, studying under Charles Verlat. Back in Amsterdam, Arntzenuis became a member of the artist's societies Arte et Amicitiae (1890) and St. Lucas (1891), and he had a studio at the Sarphatistraat. In 1892 his mother became widowed and moved to The Hague and Arntzenuis also moved there to keep her company. Around the same time his former fellow students Isaac Israëls and George Breitner left The Hague for Amsterdam to be a part of the capital's more vibrant artistic climate. At The Hague the established painters of the first generation of the Hague School dominated artistic life. Spuistraat, 1919, Haags Historisch MuseumArntzenius became a member of the artist's society Pulchri Studio in The Hague in 1892. From 1893 to 1895 he shared Bernard Blommers' former studio with Cornelis Antonie van Waning. He also contributed illustrations to Elsevier Geïllustreerd Maandschrift from 1892 to 1894. In 1896 he was admitted to the Hollandsche Teeken Maatschappij, a society that promoted the medium of watercolours among its members. He got married in 1900, to Lide Doorman, a talented painter of floral still lives, who lived in the house opposite of Arntzenius' mother, together they had four daughters, who he frequently painted.
georg von rosen
Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.